Out Of Ashes

It's cold and dark i think i'm going insane the end is coming, it's true i'm all alone and i am screaming you name i seems that it's all i can do. But it's too late to turn back now it's too loud to hear a sound i'm so lost i can't be found it's too late to turn back now It's hard to focus when your life is a blur it's hard to see the truth how can i move on when there's so much to learn and every road comes back to you

FÖRST OCH FRÄMST! NU HAR MAN SKIVAN!!! HELT JÄVLA GALET!!! JAG OCH MIN KÄRA BRODER FREDRIK KOMMER ATT HÅLLA VÅR FÖRSTA AKUSTISKA SPELNING INFÖR PUBLIK PÅ ANNEXETS FRITIDSGÅRD I KALSHAMN, KVÄLLEN PÅ KULTURNATTEN LÖRDAGEN DEN 3 OKTOBER!!!!!!!!

Ja, då var man enbart några få timmar ifrån en tågresa, 5 år tillbaka i tiden. Det har tagit mycket kraft, det har sprutat många tårar den senaste månaden, och nu är dagen kommer då jag ska åka iväg och möte min förflutna. Inga förväntningar Inga önskningar. Bara jag och den forna tiden... " whenever it wants the past can come a kick the door down, and you never know where it's gonna take you, all you can do is hope that it's a place you wanna go" Stephen King (Hearts Of Atlantis" Tack för alla som försökt förstå mig. Jag är back on track på söndag... see you all then! Peace!

I'm like a song that nobody sings....

Älskling, du är den enda
som får mitt hjärta att slå.
Det bultar i min bröstkorg
på ett sätt jag inte kan förmå.

Du har mitt liv i ditt,
mina andetag i dina.
Låt oss leva vidare
alla fel är trots allt mina.

Förlåt för att jag skrev,
jag vet att det förvirrat dig.
Men jag kan ge upp allt
bara du stannar kvar hos mig.

Om fyra dagar åker du
och jag vet vad det kommer innebära:
Kanske ett avslut, kanske en nystart
i vilket fall vill jag alltid ha dig nära.

För en värld utan dig
är en värld jag inte har.
I en värld utan dig
finns jag inte kvar..

Har stora och starka planer på att lägga ner mitt bloggande en gång för alla...

Så vilka läser?

Jag vet att det är en del, men då jag inte vet exakt så känns det meningslöst att skriva...

Kommentera!


Kommer grunda mitt beslut på era svar.

Döden kan ibland vara närmre oss än vad vi egentligen vågar tro...


Denna låten och texten tillägnar jag en mycket god vän till en mycket god vän till mig...



(Vars smeknamn kan relatera till farliga båtar ute på det vilda havet...)







Sometimes the edge serves
As more than a friend
Than you thought it would be
And the pages you write
In your journal each night
Are your only release
And the mask you put on
It's like words in a song
But there's more to be seen
And the failures you see
Don't seem failures to me here at all

Oh
I'm begging you no
There's more life left to go
Oh
I'm begging you please
Cause I don't want you to leave

Alone as you walk
Through a crowd and its awkward
Like nobody sees
And you can't help but wonder
Would anyone come after you
If you'd leave
So a pain grows inside
And a fear comes alive
Like you'll never be free
But there's no pain you feel
That I know love can't heal here at all

Oh
I'm begging you no
There's more life left to go
Oh
I'm begging you please
Cause I don't want you to leave me

To leave me here on my own
There's nothing to run from
Oh
There's nothing but fear inside you
Oh
I just hope I can find you
And tell you that I know you'll smile again

Oh
I'm begging you no
There's more life left to go
Oh
I'm begging you please
Cause I don't want you to leave

Detta kan inte vara sant... Fick nyss ett samtal på min telefon, från någon som presenterade sig så som Ryan. För er som inte vet vem det skulle kunna vara(om personen som ringde var ärlig och det han sa stämde). Så är det en person som spelar gitarr i ett jävluskt bra band...

Det kan inte vara sant, just nu sitter jag och analyserar hans röst på hemsidan(ifrån en video) och det blir bara mer och mer skrämmande...



Det kan ju fan inte stämma:O:O

Detta är helt jävla galet isf...

Det var skivet. Alla såg hur det artade sig och att allt var på väg upp igen, ingen kunde stoppa det vackra som nu byggt hus i luften...


Var de inte visste var att han blev tvingad av ödet, att gå tillbaka, att finna svaren. kanske enbart för att möta intet...

Jag bad aldrig om detta.... inte nu...


Ni skulle bara veta...

Om det skulle ta slut helt nu... Försvinner allt som har med internet att göra...

Blogg, Bdb! Mailen är kvar enbart för att läsa Stasons mail...

Många säger att jag är älskad och att det finns människor som ser upp till mig. Då frågar jag mig själv varför, Hur kan man se upp till någon som är så pass osäker? För det är just det jag är, jag är en vandrade bomb, som inte vet någonting, jag har planer och visioner, men jag lyckas aldrig. Allt jag någonsin velat, är att vara ett orginal, men det blev aldrig så, och kommer aldrig att bli. Allt jag säger och tycker är sådant jag hört av andra. inte ett ord jag säger är mitt eget. Även om jag de flesta gånger menar varje ord jag säger så är de ändå inte mina.

" Dead By Sunrise - Crawl Back In"

Jag vet inte vem jag är. Det enda jag egentligen vet är att jag Älskar Bea, Jag ska flytta till en egen lägenhet, jag har ett band, nära vänner, och jag har känslor som jag inte kan placera och som får mig att resa iväg från mitt land, Korsa gränsen, för att söka svar på frågor jag inte ens känner till. I mångas ögon är jag en idiot, även i mina egna.
Ja jag är en idiot som ens tvekar, jag vet det. men ni förstår inte, har aldrig gjort och kommer aldrig göra.
Ja Bea kanske är en idiot som stannar hos mig. Vad vet jag? ni dömer mig, fine. ni kanske har rätt. Kanske borde Ida aldrig ringt polisen den där kvällen på Piren? Kanske skulle de killarna på högstadiet gett mig den där sista sparken i mitt huvud? Det finns många frågor, ni är bra på att säga saker så svara då. Göm er inte, det är inte läge för det.

Ett rykte om klamydia går också nu. Vilket är konstigt, När man kollat sig och det visar att man inte har det, hur kan folk då sprida ut att jag har det? det går inte ihop, helt ologiskt faktiskt.

Jag önskar att jag hade svar, att jag på något sätt kunde hjälpa de människor som vill veta något, men istället sitter jag nu här, läser ord som får mina tårkanaler att öppnas med full kraft. Tårarna som rinner ner på golvet på altanmattan denna natt är av ren sorg. Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen. Hade jag inte varit så feg så hade jag inte tvekat på att.....

Vem är jag egentligen? Kan någon berätta, för jag vet faktiskt inte längre. Jag har blivit sårbar, känslig...
Jag faller samman, men ingen ser, jag förlorar greppet och detta kanske bara är början. Kan det vara så att det förflutna alltid på något sätt hinner ifatt en? Jag förändras...

" Linkin Park - Easier To Run"

Smaken av salta tårar gör att jag inte är speciellt sugen på att sova, fimparna samlas i vattnet, askan svävar med vindarna på altangolvet. Hur kunde det bli såhär? Tror ni inte att jag är ledsen? jag säger bara fy fan för att titta in i ögonen på de som betyder något och se hur Missnöjde de är, hur deras blickar säger mer än ord. Att jag kan läsa av är att jag borde känna annorlunda, jag borde inte behöva åka. Men tänk om jag behöver det? Vad vet jag? För första gången i mitt liv spelar jag mina kort hela vägen, vartenda kort är vänt uppåt, för att världen ska förstå så mycket som möjligt, men det är svårt. Mina kort ligger på bordet. Det är första gången jag pratar ut om sanningen inför alla, men det gör bara att det är jag som går runt med en mössa full av skit, som rinner ner över mig...

" Sevendust - Hurt "


De har kanske rätt, jag är inte värd Bea, Sådana som Bea växer inte på träd, Nej det är så sant. Kanske är det så att ingen i hela världen kan mäta sig med henne. Vem är då jag att behålla en ring runt mitt finger? Jag är inte rädd att bli ensam, det har jag aldrig varit. för min del får livet gärna återvända, på vilket jävla håll som helst. Jag är inte mer än människa, jag är nog mindre än människa, som vem är jag att ens tala om vad som är rätt och fel, sanning eller lögn? Nikotinen sprider sig, sakta. det är kallt och mina fingrar är stela, men de fortsätter ändå sin vandring över tangentbordet, som om det inte vore kyligt överhuvudtaget. Alla tittar på mig med en blick som skriker av frustration.


" Linkin Park - Valentines Day "


Så med er vetenskap och med min sanning, Vem är då jag är förtjäna någonting i livet överhuvudtaget? Om jag nu är ett sådant as som ni vill påstå, varför finns jag då? varför sitter jag då här och skriver i min blogg? Varför försöker jag ens be om ursäkt? Det är svårt att vara unik och speciell när man fått höra vem man ska vara.
jag tänker inte sitta här och ljuga, för det första är det inte tid för det, och för det andra som finns det inget korrekt och heller inget konkret motiv som gör att ni skulle finna lögnen som godtagbar...

Kanske vill ni mena att jag inte för något i världen ska åka iväg. För att åka iväg innebär att det kan bli det sista jag gör i mitt liv. Det är inte många som vill se eller finna sig i det men det är sanningen. Ni förstår inte vilken sits jag är i, eller hur jag mår. Ja Sara är speciell för mig, hon har räddat livet på mig. (bokstavligen talat)
Det finns känslor som aldrig kommer att försvinna. Det var för stort för det. 5 år sedan? Ja det är 5 år sedan, många ifrågasätter det, utan att tänka på " Shit 5 år, det är lång tid, och han har ännu inte kommit över det helt"  Det kanske är så att jag fastnade där, att när allt försvann så förvann en del av mig.  Jag vet inte vad jag kommer hitta när jag är iväg. Jag vet bara att jag måste åka.


Och att jag jag finner det jobbigt att åka samtidigt som jag finner glädje i det, är inte för att jag ska sova där eller för att jag måste åka härifrån, utan det handlar enbart om att jag är rädd för vad som kommer hända sen.
Vi är alla rädda för det, och vissa delar av oss önskar att vi aldrig hade behövt vara här överhuvudtaget, men nu är vi det och då gäller det att sammarbeta och hålla ihop, hur svårt det än är. 

" Def Leppard - Only The Good Die Young "


Jag vill vara fri som en fågel, men nu är jag en av dom som som sitter i en för liten bur...


Ja jag är ledsen, jag är så jävla ledsen, det ska ni veta... Ni skulle bara veta hur jag känner mig eller vad jag går igenom, ni är inte de ändå som mår kasst... Jag är den som bär på ansvaret, det är jag som håller i ett val, det är jag som sitter på ett tag den 25te, på en resa som både gör ont och som glädjer mig...


" i don't want the world to see me, cause i don't think that they'd understand"


"Lev här och nu, ångra inget ty imorgon ska vi dö"

Please Give It Up For *trumvirvel*





EDAREM!!!!!!!!





Han är min nya favorit alltså!!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=hiLXZu9ElFw

It's a broken kinda feeling.


Det är nu jag har börjat samla in min böner, för att spara dom, Man vet ju aldrig när de kan komma att behövas.
Torra tankar, det är bättre att bara gå på, igenom varje dag, för man mår inte bra av att vakna varje morgon för att börja tänka på allt.


Krypterade ord, jag lägger dom där ingen hittar dom, för ingen behöver höra dom, och ingen kommer någonsin göra.



It's my life, in my own words i guess

När jag ser mig själv i speglen, vad ser jag egentligen? vem är jag? Charlie Svensson? vem är du?
Att vakna varje morgon utan att veta svaren som alla runt omkring en frågar efter, det gör en svag, men det som är värst är att varje dag vakna med tanken på att man sårar den man älskar...

Ni alla som läser ska veta att jag är så jävla ledsen, men jag kan inte hjälpa att mitt förflutna springer ifatt mig, jag har min tro att allt händer av en anledning, det är den enda tron i världen jag känner, skulle jag slänge bort den så slänger jag bort mig själv, Men att dömma mig är fel, ni vet inte vad jag går igenom, Att såra den man älskar är inte så jävla lätt. Jag har min egen smärta, samtidigt känner jag smärta ifrån alla möjliga håll, Jag ville inte att det skulle bli såhär.

När jag tittar in i dina ögon, ser jag inget annat än mina egna misstag som tittar tillbaka på mig.
Tänk om jag inte är den alla vill se mig som, tänk om jag inte är han som jag själv tror att jag är?
Jag vill inte längre säga att jag själv är ett misstag, men jag vet hur det känns.
Jag vet bara inte hur mycket mer jag orkar, och om det är värt det? Jag ville aldrig komma såhär långt för att enbart förlora. Alla säger att jag förändrats. Varför känner jag mig bara sämre och sämre då? Efter allt jag lärt mig med åren verkar det bara som om jag är på väg rakt ner mot helvetet. Jag vill inte såra någon, men jag kan inte heller hjälpa hur det är.

Ingen ville att allt skulle bli såhär, men det blev såhär, utan att vi kunde ana, Nu måste vi arbeta utifrån det vi vet. Och jag vet om att det är svårt, det är svårt för alla. Jag är inte säker på mig själv längre bara.

"I dreamed I was missing
You were so scared
But no one would listen
Cause no one else cared

After my dreaming
I woke with this fear
What am I leaving
When I'm done here"

Ingen vet vad som väntar, det jag vet är att detta kan bli det sista jag gör.
Det finns saker jag vill säga och skriva men jag tappar orden på vägen till formuleringen.

Det som lever får se...


Jag är så jävla ledsen för min existens.

....  helt ordlös...

Dagarna går och trycket ifrån alla håll gör mig tokig... Det hade varit så mycket enklare om någon avslutade mig.
Jag har en flytt och även skola att ta hand om också. Jag ville inte detta men samtidigt är jag tacksam, så otroligt tacksam. 

Det är inte många som förstår mina tankar och det är väl egentligen inte så konstigt.
De som förstår tackar jag av hela mitt hjärta, er andra, tack för att ni iaf försöker.


"only the good die young"

I hårda tider med svåra val, kan man ibland glömma bort allt och gråta av glädje..


Jag menar... Ja titta själva