Out Of Ashes

EN LITEN NATTHÄLSNING IFRÅN MIG SJÄLV!

Stormen kom och tog med sig mer än jag någonsin hade kunnat ana ifrån första början.
Nu börjar stormen avta och det är först nu man ser hur mycket skada den orsakat.
Det är först nu man vågar titta sig omkring, leta efter de saker som försvunnit man måste analysera vad man måste reparera. Resan blev så otroligt lång
mycket längre än vad någon av oss hade kunnat ana. Det är första gången jag sett stormens ögon, jag har sett vad den kan göra och hur illa det kan gå, jag respekterar stormen men det är nog inte det allt handlar om.

Jag lärde mig hur man skulle gjort för att lugna den, men jag lärde mig försent, och nu står man här, maktlös och förälskad. När började allt gå snett? jag minns inte alls.
Kanske var det den kvällen då jag lovade mig själv att aldrig glömma och föralltid kämpa, hade jag inte gjort det så hade denna stormen aldrig kommit in i våra liv. Några lägger skulden på sig själva, några lägger skulden på mig, några säger att det var menat och några önskar mig ett helvete. Jag vet att jag inte var rättvis och att jag spelade mina kort så jävla fel. Jag erkänner det, här och nu erkänner jag att det var otroligt korkat att spela med dubbla kortlekar.

må Gud förbanna vägen som förde mig tillbaka till den tiden i mitt liv, tiden dit jag alltid velat återvända till. Det var varken rättvist eller orättvist i början.
Jag ville bara bli säker på att mitt liv varit en lögn fram tills den dagen. Det var så fel, jag erkänner det och vill därmed markera att jag inte önskar detta, jag hade hellre sett att inget hänt för då hade alla varit lyckliga och ingen hade varit arg på någon. Det jag så länge älskade vända sig och började hata mig istället, och jag var tvungen att göra mig av med allt som förde mig tillbaka. Jag lever ett lyckligt liv med mitt livs kärlek, det vet jag ju nu, och jag spenderar varje dag för att förklara och återställa allt jag gjort. Alla som på något sätt blivit indragna i detta, jag är evigt ledsen för detta och jag vet att jag i mångas ögon inte förtjänar en chans till, inte efter allt som hänt. Men det finns saker jag inte fått sagt, saker som ligger och bränner under min hud och jag måste få ut allt det innan elden bränner sönder mina murar som skyddar mitt liv.

Jag lever efter en tro som gör att jag vill öppna alla dörrar som kommer i min korridor, men jag har lärt mig att man aldrig ska öppna en dörr om man en gång stängt den.
Jag gjorde det misstaget denna gången, jag blev förd till en fejkat ljus, ett ljus som mitt undermedvetna skapat utan min direkta vetenskap. Jag måste lära mig leva med den ondska som jag på något sätt skapat det senaste halvåret, men problemet ligger inte i att försöka leva med just det, det värsta är att bygga upp allt runt omkring mig.

Bea framför allt, men också hennes familj och hennes vänner. En människa borde vanligtvis få en extra chans innan denne blir lämnad, men jag har fått många nu och vissa anser att jag borde försvunnit för längesedan. Jag är ledsen för allt jag orsakat, för detta har inte bara påverkat Mig och Bea utan även Beas skolgång och psykiska kraft, det är långt ifrån okej och jag måste försöka hitta ett sätt att vinna tillbaka det förtroendet som jag aldrig haft hos någon förutom kanske Beas familj och Bea själv. Att jag aldrig varit en tillräckligt bra kille i Beas vänners ögon är inget nytt, men jag har ändå alltid försökt visa det goda i mig, det Bea ser. Men jag har alltid lyckats göra bort mig. Jag vill bara bygga upp ett kungarike där Bea kan få det hon förtjänar och jag vet att jag hittils inte lyckats så bra med just det, men jag försöker nu... Nu mera än någonsin, att bygga upp detta kungarike där Bea kan leva lyckligt och med starka murar som inte ger efter för något. Hon ska få allt...

Jag vet att jag skadat Bea och att det påverkat hennes skolgång. Jag vet att hon ligger efter och ibland har det extra jobbigt att gå i skolan, det är långa dagar med mycket att lära sig, mycket ansvar och mycket tankar om det som kommer framöver, jag försöker göra så gott jag kan med att hjälpa henne. Det är inte lätt men jag har gjort detta så det är jag som måste ställa allt till rätta. Så jag ber er, om det finns någon som är i närheten av Bea på dagarna, skit i mig, ni kan ösa skit på mig bäst ni vill, men försök bara förstå att jag liksom ni bara vill Bea väl, även om det låter helt sjukt så älskar jag Bea, och jag vill leva mitt liv med Bea, jag vill bli gammal med henne. Innan jag träffade Bea hade jag bestämt mig för att bara leva en tid och sen låta allt försvinna, jag ville inte gå med rullator och handla dyra mediciner på apoteket, men nu har jag någon att dela det med, någon som kanske vill gå med mig. Jag vill inte låta detta dö, jag vill ge detta är rättvis chans, för jag har inte varit rättvis alls det senaste halvåret.

Jag är också ledsen för all smärta jag orsakat dig som hatar mig på distans, det är inte försvarsbart för fem ören. Jag vill bara säga att jag önskar dig allt gott i livet, och läser du detta så vill jag att du ska veta att jag inte på något sätt ser ner på dig eller hatar dig. Det kan jag aldrig göra... Ibland måste man låta saker dö ut och gå vidare. Jag är glad att du hittat någon, han är säkert en person som behandlar dig med respekt...




Jag är ledsen för allt jag gjort...

Down to the bone...

Här är man betraktad som en skugga, någon som svävar förbi som hastigast. I denna stan vill ingen stanna, alla vill härifrån utan att någonsin vända sig om igen. Här finns bara en Gud, men han är en bluff. Folk har gång på gång försökt ta sig närmre mig, men jag har stoppat dem. Det fanns liksom en spärr som gjorde att varje gång någon kom för nära så hittade jag på något som gjorde att de försvann.

Nu finns det ett litet ljus i min själ som håller på att tona bort. Med brutna vingar försöker jag sakta lära mig flyga igen. Nu är det svåra tider, där fel ord, låtar och texter kan göra ont och ställa till allt, det håller än vaken om
nätterna. Kommer det en tid då jag får somna ensam förevigt? Jag har gjort mycket fel det senaste halvåret, och först nu förstår jag att det faktiskt finns saker man kan göra som inte går att förlåta, hur mycket man än vill.
Jag vill att ni ska se att jag kommit över allt, men så är det inte. Jag har inte själv accepterat att jag gjorde så fel, jag kan fortfarande känna handen som smäller över min kind, jag kan inte förstå hur jag kunnat göra såhär?

Här är jag tillsammans med min dröm, en tjej som jag älskar mest över allt annat i världen, en tjej som är vacker, som ger mig trygghet och en varm famn. En tjej som jag så länge sökt efter, en tjej som jag haft en underbar sommar med. Vi delade livet tillsammans och jag kan inte förstå vad jag tänkte, det jag vet är att mitt förflutna tog över, mitt förflutna lurade mig och så att jag var tvungen, även fast jag inte kan skylla på mitt undermedvetna så är det en stor grej för mig. Jag kan inte få ut det ur mitt huvud, VARFÖR?  Jag ville ju inte att någon sådant skulle hända, för varje dag som gick så blev lögnen större och allt mer kraftfull, Jag är glad att sanningen kom fram, men jag hade önskat att det inte fanns någon sanning.

Nej jag borde inte satt mig på tåget, jag borde inte skrivit något på msn eller sms. Men jag gjorde det och det är något som får följa efter mig varje gång jag sitter ensam. Lögnen var äcklig och inte bra för någon, men jag skämdes, skämdes för att jag visste hur fel allting var. Jag ångrade det så mycket att jag intalade mig själv att det inte hade hänt, jag ville så gärna tro på min egen lögn. Denna gången mer än någonsin förr i mitt liv. Nu vandrar jag på stans gator, ensam, och alla blickar jag möter är kalla... De hatar mig... och med all rätt.

Allt faller runt omkring mig, "jag är alltid försenad med mina ord". Flickan jag älskar förtjänar det bästa i livet, och vad gav jag henne? smärta? jag räddade henne i början av året, gjorde henne stark till slutet av sommaren då jag tog hennes krafter och försvann bort. Jag vet hur fel det var, tro mig jag vet, ni vet och Gud vet! men Gud vet också att jag försöker göra det bästa jag kan för att plåstra om såren jag skapat. Jag vet hur stark min älskade kan vara, för jag har sett det, och jag har en stark tro på att jag kan göra henne så stark igen om jag bara får chansen. Hon kan inte längre skriva saker till/om mig, mestadels får jag några enstaka ord och ett "<3" Men det handlar inte om det överhuvudtaget, för mig är det okej, som jag sagt innan är det sådant jag måste kunna ta nu, för jag måste hålla mig stark. Ibland när ingen ser mig gråter jag, jag läser gamla saker jag skrivit eller så kollar jag på gamla bilder som visar mig själv och min familj i tidig ålder. Det gör ont. För jag vet att på den tiden, då bilderna togs visste jag en sak. Jag ville inte vara ett as, jag ville verkligen aldrig se mig själv som ett as.

Bilderna gör ont, texterna gör ont, för även pixlarna och bokstäverna är iskalla... De hatar mig... och med all rätt.

Jag vet att många försöker säga till henne vad hon ska tro eller göra. Jag vet att många står på bådas sida och hjälper oss bägge, Jag ber er gör inte det om det är för att vi är vänner eller ovänner, utan enbart om ni ser det ifrån ett större perspektiv, utifrån. Mina ovänner och vänner vet ungefär lika mycket och jag ber verkligen om nåd. Okej jag har gjort fel, jag förtjänar egentligen inte henne. Men jag älskar Henne, även om hon i nuläget inte kan se vad som är rätt eller fel så älskar jag henne. trots mina synder.

Jag ber inte folk prata med mig eller ens titta åt mitt håll, allt jag ber om är att stötta henne i vilket val hon än gör. Hon är en människa och har en egen vilja, precis som alla andra. precis som jag, precis som er. Jag ber inte er att gilla mig, men gillar hon mig så snälla acceptera det. Sen ska jag aldrig be om något mer i hela mitt liv. Efter regn kommer solsken? ja det återstår att se.


Bea!
Jag älskar dig, jag älskar din familj jag älskar allt som har med dig att göra! Var aldrig orolig av tanken att gå efter vad du känner, känner du att du måste lämna mig pga det jag gjort, så kommer jag inte hindra dig. Det skulle jag aldrig kunna göra. Du får ha ditt liv ifred och jag lovar att inte ställa till det för dig, inte prata skit ingenting, om du väljer att gå så ska du veta att jag inte skyller något på dig eller att jag överhuvudtaget skulle säga något negativt om dig. För om det skulle bli ditt beslut så förstår jag det till 100 %...  Om du stannar så ska jag älska dig tills döden tar mig ifrån dig, jag kommer kämpa varje dag för att du ska få leva ditt liv lyckligt!

Valet är ditt och jag stöttar dig no matter what!


Med Kärlek / Din Charlie

Med ett stort kliv tänker jag ta mig upp ur denna sölpöl som jag försatt oss i, Jag ska göra himlen blå, jag ska kämpa för att vårblommarna ska komma tidigt, jag tänker göra allt som jag kan för att få sommaren tillbaka.

Jag är trött på att jag alltid ställt till det, men jag är inte sådan, jag är ingen as, jag är ingen naiv lögnare! Aldrig mer ska jag vara en hycklare!

Nu ska jag skaffa mig en...



Sparbanksbok...

Magnus Johansson – Om Jag Hade En Sparbanksbok