Gotta go your own way.

Vissa saker är svåra att vänja bort. Som att jag fortfarande ligger på halva sängen. Jag håller fortfarande om din kudde på nätterna. Doften av dig har helt försvunnit från min nalle. Jag visste så väl att det skulle bli sista gången som jag fick vara vid din sida. Sista gången jag fick kyssa dina mjuka läppar, smeka din varma kropp.
Vi älskade aldrig. Men det var kärlek...

Jag vet nu att vi båda visste det den sista kvällen. På lördagen var du min och på tisdagen var du hans.. Du visste det men du vågade inte säga det till mig. Jag klandrar dig inte för det även om det gör ont..

Du är inte skyldig mig någonting efter allting. Men orden du sa på natten till måndagen ekar i mitt huvud.. Jag vet att du är lyckligare nu, jag vaknar med den tanken varje morgon.. Det blir svårare och svårare att leva. Jag försöker låtsas när jag är bland folk, för jag vill att de ska tro.. Jag är bara en svag, förlorad själ utan dig vid min sida. Jag vill vara din vän, men jag vill inte vara en hemlig vän som du ringer bakom hans rygg..

Han får acceptera läget. Jag köper fortfarande inte den han är eller vart han kommer ifrån. Det kommer han att få bevisa. Alltför mycket mot att han är som jag var i början. Någon du tycker om, någon som gör allt rätt och säger allt rätt men med mörka hemligheter innanför bröstet. Det kommer visa sig inom en relativt snar framtid..

Jag ser på det med andra ögon. Jag träffade en vän till dig herromdagen, någon jag inte vanligtvis pratar med. Men personen ifråga berättade lite om honom och hans historia. Därför vet jag att han är precis lika svart som jag var i själen när vi träffades.

Jag står här och tittar på. Det gör ont för att jag vet att det kommer smälla, jag vet inte när men jag vet att det kommer ske. Jag önskar du lät mig vara vid din sida, det gör ont att jag inte kan göra någonting ännu. Det är jobbigt att veta att den manälskar kommer att bli sårad igen. Du förtjänar inte det överhuvudtaget..

Men jag älskar dig och kommer alltid vara i närheten. Du vet ju det.

The Final Countdown..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0