I will miss you tomorrow like you don't care today..
Jag kan sitta såhär i flera timmar, tills det bara finns nikotin och kaffe i mitt blod. Jag sitter och tittar på alla mina medmänniskor som passerar. Var och en av dom med en egen historia. Egna lögner och minnen.
Jag inser att jag är helt ensam där jag sitter men sett utifrån den stora världen är jag långt ifrån ensam. Även om jag ofta känner mig övergiven så förstår jag ju att någonstans, kanske inte alltför långt härifrån, sitter någon som mår precis lika dåligt som jag. Med känslsn av övergivenhet.
Sen har vi det där med Karma.. Jag säger inte att jag inte förtjänar det jag går igenom för det gör jag säkert. Men aldrig någonsin har någon slagit sönder mig såhär. Aldrig har någon slitit ut mitt hjärta på detta sättet. Aldrig har någon gjort mig illa till den grad att jag förlorat viljan till precis allting. En gevärspipa mot pannan hade varit ett bättre alternativ. Men igen, vem är jag att prata om att skada människor..
Du kunde lika gärna dödat mig istället..
